Guide och tolk
Anna är en kofösare som tillbringat många år i sadeln i Camargue i Frankrike. Hon är bosatt i Skåne, men sedan några år tillbaka är hon mest i norra Italien, i Bergamotrakten. Hon ledde under 18 år rid- och företagsarrangemang runt om i världen, och arbetar numera även som översättare och turismkonsult. Anna är en populär guide på våra resor i Italien då hon pratar flytande italienska. Annas resor har under åren gått bland annat till Uruguay, Brasilien, Argentina, Indien, Frankrike och Italien. Hon är nu dessutom mycket engagerad i ekoturismutveckling i Sverige och arbetar ofta som konsult för företag, organisationer och hela destinationer i sådana frågor.
Bästa minnet med Adventura:
”Vi har till slut kommit fram till den lilla ön mitt i sjön, och det börjar ösregna. Vi blir snabbt blöta, och Johans ryggsäck är överfull med mat och vin, med frasiga baguetter som sakta slokar i vädret. Gruppen ser måttligt road ut över att ha en fyra timmars klättring över berget och ned på andra sidan framför sig, och jag letar desperat efter inspiration för att peppa. En liten bar. En liten gubbe som brassar kaffe. En stor sal på andra våningen över baren, och plötsligt är det cappuccino och espresso i alla kalla händer. När alla verkar något samlade, räknar vi igenom vilka som vill med upp till toppen med Johan, och vilka som ska gå med mig runt ön på den lilla vägen. Flera stycken väljer att gå med mig. Då ställer jag mig upp och säger,
”Hörni! Det är inte så himla kul just medans det händer, det här med att vara ute och vandra i regnet. Men tänk vad ni ska snacka om det till Jul! När ni sitter och snackar om när ni, hela gruppen, klarade av att kravla er upp och över berget! Johan ser till att ni kommer både dit och tillbaka, och jag lovar att ha båten klar för återfärd när ni kommer ner på andra sidan. Och middag ikväll, med en massa snack om vad ni upplevt. Det här gör ni bara en gång, och det är nu. Så, vem går med Johan?”
Jag gick runt ön med en enda tjej. Jag, som haltar, och hon, som var nyopererad. Alla andra kravlade, hasade, stretade och/eller blev hjälpta upp till toppen, där de fick både mat och vin och solsken. Alla tre i mycket goda doser. Nedför backen var det enligt uppgift både enklare och roligare. Och Johans ryggsäck var en sådär 25 kilo lättare. Tre personer kom sedan fram, under kvällens gång, och tackade mig. Jag var svårt stolt över hela gruppen. Det riktigt lyste om allihop.”
