Första veckan i september var det högsommar värme i södra Sverige där våra gäster kom ifrån, men i Jämtlands-fjällen blåste det inga ljumma vindar…
Det hela började egentligen för några år sedan då vår kund ville göra en toppbestigning av Kebnekaise i slutet av september. Då fick vi avbryta mitt på Östra leden några hundra meter nedanför toppen på grund av snöstorm. Den här gången hade de valt Jämtland och bestigning av Syltoppen. Visa av tidigare erfarenheter valde de att göra resan så tidigt det gick i september.
Syltoppen var i och för sig inte enda målet med resan utan planen var att även vandra den klassiska Jämtlandstriangeln. På fredagen gick vi de 16 km från Storulvån till Sylarnas fjällstation. Nästa dag var det tänkt att vi skulle göra toppturen, men vindar på 15-20 m/s och stundtals ymnigt snöfall gjorde att vi fick tänka om. Istället blev det en dagstur som bjöd på ömsom snöstorm och korta stunder av god sikt och ibland även någon solglimt. Trots att vi inte gick på toppen fick vi ändå till ca 15 km vandring och ca 700 höjdmeter och ingen sörjde att vi inte kom upp på toppen, för de gånger vi kunde skymta den genom molnen syntes det hur snödrevet låg som en keps över toppen.
3:e dagen gick vi vidare 19 km till Blåhammaren där vi på kvällen njöt av deras förstklassiga 3-rätters middag med goda drycker till. Även denna dag fick vi bitvis kämpa på och pulsa genom snön. Sista dagen fick vi äntligen sol och kunde njuta av en vacker vandring tillbaka till Storulvån. Trots oturen med vädret var gästerna nöjda och planerar redan nu för nästa tur.
